Har precis varit och dansat det gick piss dåligt...första gruppen var väl helt ok men andra...Jag fick ett hysteriskt skratt-anfall och skämde ut mig själv rejält. Varför jag skrattade? Det började med att jag och Maja kom på ett ganska fjantigt steg, jag började skratta. Då såg jag mig själv i spegeln och upptäckte hur ful jag var när jag skrattade, då började jag skratta åt det och sedan gick det inte att häjda. När anfallet var slut fanns det ingen energi kvar. Vi gick igenom dansen men jag hade ingen ork att förstå. 

Nu sitter jag här och sura, över allt och ingenting. Att jag inte kan dansen, att mitt hår har en gräsligt grå färg, att jag har läxor att göra och att det är nationelltprov imorgon, orka!

Just nu vill jag bara kryppa ner i jorden, adopteras av någon daggmask familj och leva där i något år...Vilket tyvärr är omöjligt eftersom daggmaskar inte lever i familjer.




Min blivande familj?

Jag känner att jag precis just nu gick med i klubben: Småtjejer-som-klagar-över-sina-"stora"-problem-på-internet.
Jag är ledsen för det men jag har ingen ork att skriva något annat.

Jag vill inte kramas just nu.
hälsningar Nora